Advertisement
På scen 20:00Valfritt inträde
Det har gått fem år sedan Rick Titrö & Kärleksministeriet släppte sitt magnum epos "Laglös". Fem hela år av en andra sväng pandemi, Tidö-kaos, munkarpsfestivaler och en strapats ut i kulturjournalistiken. Ändå är fem år en försvinnande kort tid när man pratar om en skiva som tog sju år att spela in. Och ändå var det bara ett litet försök att göra en rockplatta helt på akustiska instrument (och lite elorgel).
Kvällen till ära samlar Rick ihop ännu en uppsättning av det löst sammansatta kompbandet Kärleksministeriet för att riva av albumet i sin helhet. Dragspel, banjo, kontrabas, dubbla klaviaturer, körer... Några var med redan på skivan, andra har han aldrig spelat med förut och frågan är om hela bandet ens kommer få plats på Mässingshornets intima scen. Innan dess passar Rick dessutom på att värma upp helt på egen hand med några väl valda alster som inte hör skivan till.
_____________________________________________
Såhär förklarade han förresten vad "Laglös" betyder på baksidan av skivomslaget:
Det glada tjugotalet. Jodå, det började ju bra. Allt behövde ställas in, läggas ner, skjutas fram eller åtminstone digitaliseras. Så även den här plattan. Fram tills nu, ett och ett halvt år senare än planerat. För egen del började decenniet med att jag fick ligga inlåst i min lägenhet i en månads tid med pizzabuden som enda kontakt med omvärlden för att inte sprida vår tids version av spanska sjukan. Och när jag väl kunde släppas ut igen var hela samhället förändrat. Under tiden fick jag en hel del tid att fundera över dem som av olika anledningar blir inlåsta ännu längre än så och vad det kan göra med en människa, över vilka som tar sig rätten att bestämma över vilka som ska låsas in och varför. Om du stjäl i bankvalv blir det kåken, stjäl du bakom skrivbord får du fallskärmsavtal.
Det handlar alltså inte riktigt om vilka brott det är som faktiskt begåtts utan mer om vilka lagen är skriven för. Och vilka lagen inte är skriven för. De laglösa. De fredlösa, rättslösa, hemlösa och statslösa. De utförsäkrade, avskedade, ockuperade och deporterade. Samtidigt upplever jag även en styrka och en stolthet mitt i allt det där. En stolthet över att vägra rätta in sig i ledet. Att vägra dela in allt i fack och kategorier. Att vägra bli som pappa bara för att traditionen säger så. Att vägra konformitet. Att vägra sätta nationalitet och härkomst före mänskliga behov. Fritänkare. Visionärer. Människor. De laglösa.
Och sånt tror jag behövs när de som skriker högst bara skriker på lag och ordning samtidigt som de får för sig att avregleringar skulle vara vägen dit. Tvärtom tror jag att det bara skapar oro och tar död på de visioner folk faktiskt har kvar. Det har tyvärr fått lov att vara alldeles för mycket av den varan allt för länge nu. Jag sätter mitt hopp till det glada tjugotalet. Förra tjugotalet fylldes av sociala reformer, demokratisering och jazz. Det började med kvinnlig rösträtt och slutade visserligen i en sorglig militärmassaker som ledde till att sossarna verkligen började svika arbetarrörelsen men som även ledde till att Sverige slutade vara en militärdiktatur. Jag önskar att försoning blir det nya i år. Vi må vara laglösa men ingen människa är illegal.
Att inleda den glada delen av tjugotalet med en platta som i stort sett helt saknar elektriska och elektroniska instrument kan tyckas både dumdristigt och ur sin ordning. Å andra sidan har jag alltid varit dumdristig och trender är något som kommer och går. Varför man envisas med att dela upp allt i olika kategorier och genrer är något jag heller aldrig har förstått mig på. Låtar är låtar helt enkelt. Texter och melodier. För mig handlar det mer om att klä dem på ett adekvat sätt och att mitt i alltihopa hitta mitt eget sätt stt uttrycka mig.
Men jag gillar instrumentering. Den här gången har jag haft förmånen att få klä mina låtar i så roliga dräkter som med dragspel, fiol, mandolin, banjo, bouzouki, klarinett, tramporgel och kontrabas. Jag som vanligtvis mest är van vid att arbeta ensam har här fått förstärkning av ett tio man starkt kompband där en rad gamla idoler i egen hög person dyker upp lite här och var. Musiker från så vitt skilda sammanhang som Wilmer X, Jakob Hellman, Hanutten, Dr Yogami, Skav, Skurklandet, Magnus Johansson, Amazonas, Grown Up Stories, Gÿssla, Snubblar In, Llongo, Under Tiden, Jazz Po Skånska, Kall Brand och Kalaskapellet. En brokig skara helt enkelt.
Skivan är dessutom inspelad på klassisk mark. Under slutet av sjuttiotalet höll den legendariska rockklubben Dad's Dancehall till i just dessa lokaler. Inom loppet av drygt ett år hann konserter med internationella storheter som Elvis Costello, Clash, Patti Smith, Blondie, Jam och Ramones varvas med exempelvis åtta gig med Kal P Dal och femton med Problem. Ett hektiskt år i Malmös kulturhistoria helt enkelt som under tiden vi arbetade med den här skivan förärades en egen bok. Nu för tiden är huset fyllt med replokaler och mitt i alltihopa sitter Lars Paulström (True Lies, Dolkows, Louise & the Porny Peas) och pillar i sin studio. Eller Lars Paulsson som Per Granberg (Charta 77) råkade kalla honom på "Även vackra fåglar skiter".
En stor jävla eloge till alla som på något sätt varit delaktiga i arbetet med plattan. Först och främst till alla de som står krediterade ovan men även till alla de musiker som fallit av längs vägen. Tack till Anders Wieslander och Simon Roos som fotograferat de digitala singelomslagen. Till Dick Lundberg som såg till att "Hollywood" hade en digital singelbaksida. Tack till Knud och Maria Skov Pedersen för lån av pung och mage. Tack till Nettan för lån av lattjolajbanlåda. Och så ytterligare ett stort tack till Lasse för mycket möda och stort besvär för att allt detta skulle kunna bli verklighet.
För bövelen, kamrater; nu köttar vi!
Advertisement
Event venue
Mässingshornet Kirseberg, kirsebergatan32,Malmö, Sweden, Malm
Tickets
Concerts, fests, parties, meetups — all the happenings, one place.